Historia

Svenska Missionskyrkans engagemang i Indien började 1940, då det nära femtioåriga arbetet i Öst-Turkestan (nuvarande Xinjiang-provinsen i Kina) tvingats upphöra och missionärerna därför sökte sig till nya områden. De första missionärerna anlände till Bombay i februari 1940 och tillsammans med indiska medarbetare höll man gatumöten och delade ut biblar. Några månader senare övertogs en lägre folkskola för flickor i centrala Pune – en miljonstad knappa tjugo mil sydost om Bombay.

1963 bildades Hindustani Covenant Church, som är Svenska Missionskyrkans systerkyrka i Indien, och huvudansvaret för verksamheten flyttades över dit, dock med fortsatt närvaro av svenska missionärer och stöd från Missionskyrkan.

1999 kom en förfrågan till Betlehemskyrkan om man kunde hjälpa till med att behandla alkoholiserade familjefäder i de stora slumområdena, där HCC bedriver socialt arbete. Steven David, missionsföreståndare för HCC och vän till BK:s Jan Sjöblom, besökte Göteborg under försommaren och man träffade Räddningsmissionen för att se hur arbetet skulle kunna läggas upp.

Betlehemskyrkans styrelse beslutade att starta omgående och med hjälp av bland annat testamentsmedel avsedda för mission, hade år 2000 en fastighet redan hyrts och rustats upp. Huset är beläget 80 km norr om Pune, i distriktet Supa, som också gett namn åt hela projektet. Allt eftersom tiden gått har behandlingen hittat sina former och fler verksamheter har tillkommit. Sykyrser för flickor, barnpassning och utökad medicinsk hjälp tillkom exempelvis 2003.

2005 startades så ytterligare en verksamhet, till en början i mindre skala i Pune-området. Den här gången handlade det om så kallade mikrolån och efter en framgångsrik start har arbetet utvidgats på senare år.

Supa-projektet

Supa-projektet är ett rehabiliteringsarbete av alkoholiserade familjefäder. Allt bygger på ett frivilligt deltagande och behandlingen sker framförallt med hjälp av gruppterapi, men också en gemensam samvaro runt berättelser ur Bibeln och gemensam sång och musik har visat sig vara en viktig del. Matlagning och trädgårdsskötsel ingår också som delar i terapin. I tre veckor pågår behandlingen, med ett uppehåll på en vecka i mitten, då pappan får vistas i hemmet tillsammans med familjen, för att därefter komma tillbaka till en avslutande vecka. Minst en pastor arbetar tillsammans med föreståndaren, och läkare besöker regelbundet projektet för hälsokontroller.

Varje månad besöker mellan 15 och 20 fäder vårt rehabiliteringshem för vård och samtal och efter avslutad behandling sker en uppföljning i hemmiljön, vilket har visat sig vara viktigt. Vid sidan av rehabiliteringsarbetet finns även en sjuksköterska hos projektet och dessutom har sykurser för flickor, samt barnaktiviteter startats.

Mikrolån

Idén med Mikrolån innebär att man lånar ut ett startkapital för att låntagaren ska kunna komma igång med en verksamhet. Vi började med att 15 kvinnor fick låna motsvarande 800 kr var, för att kunna starta olika former av affärsverksamheter.

Lånen innebär att man får en kunskap om hur man hanterar pengar, hur man betalar ränta och amorterar. Kvinnorna får en lite högre status och självfallet förbättras ekonomin för hela familjen. Efterhand som dessa kvinnor betalar sina räntor och amorteringar, så lånas pengarna åter ut till andra för samma ändamål.